Mossor och lavar, skillnader samt likheter

Fastän mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Även om båda grupperna exempelvis inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har existerat på jorden i drygt 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har också en kort stjälk samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan växa på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar vätan. Det innebär att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att ta undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att gro i näringsfattig och sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk och dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar då ut mossan.

Man kan även använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att fort eliminera mossa. Man ska dock vara observant på att det är ett bekämpningsmedel och det måste användas med största försiktighet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte enbart hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Då och då kan mossa vara oerhört fint i trädgårdar och skänka en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir blött igen kommer växten ånyo spira samt fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam planta utan en korsning mellan en alg alternativt cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan samtliga fall är det svampen som ger den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att skapa energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder totalt utan vatten med tanke på att de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar väldigt lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i t.e.x. mat eller att färga garn med hjälp av det för att ges naturfärger. Mer information: På den här sajten

Som man kan märka av så är påväxt samt lavar i själva verket inte särskilt lika varandra, trots att de i en del fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det enkelt och varar längst med hjälp av Fulstopp.